When it rains, it pours…

…eller en olycka kommer sällan ensam som det heter i Sverige. Ingen lär ha missat de jordskalv som nyligen drabbade Japan,  i jordskalvens spår följde som så ofta i den delen av världen även en dödlig tsunami. Tsunamis är en av de få naturkatastrofer som vi svenska faktiskt kan relatera till, de flesta av oss har någon som på ett eller annat sätt känner personer som drabbades av den enorma tsunamin i Indiska oceanen 2004. När det gäller jordskalv i Sverige så är det på en helt annan nivå, på sin höjd intervjuas någon tant vars tax blivit orolig när det skakat i sovrumsfönstret. Där kan vi inte riktigt relatera till vad som nu skett. Skalvet ska för övrigt även ha fått vulkanen Shinmoedake att vakna till liv. Som om inte jordbävning och tsunami räckte har Japan även drabbats av en potentiell kärnkraftskatastrof. Japan är mer än något annat land beroende av kärnkraft, detta i kombination med landets läge i närheten av en tektonisk platta gör det hela väldigt riskfyllt. Allt sedan Andra världskriget då USA mördade hundratusentals människor i Japan med hjälp av atombomber så har man haft en tudelad syn på kärnvapen och atom-kraft. Man är smärtsamt beroende, men även ytterst medvetna om den förödande destruktiva kraft som denna teknik har. En lite annorlunda reaktion på detta kom 1954 då den första Godzilla-filmen dök upp. Gojira som monstret heter i Japan väcks till liv när USA provspränger atomvapen i närheten av ön där Godzilla ligger begravd, radioativiteten får Godzilla att växa och mutera. Som en symbol för naturens hämnd mot människans dårskap söker sig Godzilla mot Japan och får sin kraft genom att demolera kärnkraftverk på sin väg till ett Tokyo som till slut totalförstörs innan monstret drar sig tillbaka ner i havet.  Symbolismen kunde inte vara tydligare, “Nature point´s out the folly of men”. Så ni som kan er filmhistoria vet vad som närmast väntar Japan…

Ni som vill hjälpa det katastrofdrabbade Japanska folket gör det lämpligast här via Röda Korset.

***

Då det här är tänkt att vara en sportblogg så ska jag nu på något sätt försöka knyta ihop detta med idrott. Bland självklarheterna kan nämnas att det Konståknings-VM som skulle hållits i Tokyo under slutet av mars med all säkerhet nu ställ in. Att se paljettklädda isprinsessor och prinsar snurra runt på en hockeyrink är inte prio 1 just nu i Japan. Men vem bryr sig om konståkning en dag som denna? Jag tänkte i stället på ett väldigt svenskt och skyddat vis spinna vidare på devisen att en olycka sällan kommer ensam. Mitt “dagens i-landsproblem” har kanske aldrig känts så trivialt som i dag, men det är i den verkligheten jag och de flesta av oss lever. Ni som följer denna blogg vet att var jag än börjar, så slutar det till sist med fotboll. Ni känner kanske också till att mitt hjärta klappar lite extra för ett antal klubbar runt om i Europa. Först och sist är jag och kommer alltid vara ett Aston Villa-fan, tro inget annat. Detta hindrar mig dock inte från att gilla lag i andra länder, på en helt annan nivå, men ändock. Dessa lag är Sampdoria, Wolfsburg och Real Betis. Man behöver inte vara speciellt insatt i fotboll för att se att årets säsonger för dessa stackars lag inte varit någon höjdare. Real Betis är möjligen ett undantag, men de harvar å andra sidan i Segunda Division och har en hysteriskt krånglig ägarsituation. Det kanske vore på sin plats med en sammanfattning av läget i de olika klubbarna?

¤ Vi börjar med Aston Villa. Redan när tränare Martin O`Neill lämnade skutan bara dagarna innan seriepremiären kunde man ana att denna säsong inte skulle bli någon behaglig resa. Laget som tre säsonger i rad slutat 6:a i Premier League var i realitet ett luftslott som levde på lånad tid, O´Neill var nog ganska medveten om detta och drog innan det oundvikliga raset kom. Mina tankar om O´Neill har jag redan avhandlat här, så det släpper vi. Den tillfällige ersättaren Kevin MacDonald han under sin korta period som ledare för klubben se sitt lag åka ur Europa-League kvalet mot Rapid Wien (en årlig tradition) och förlora med 6-0! borta mot nykomlingen Newcastle. Han hjälptes inte av att lagets nye stjärna James Milner såldes till Manchester City utan att ersättas. MacDonald ersattes så småningom av fransmannen Gèrard Houllier, en man med en långsiktig plan och en tydlig arbetsuppgift. Att dels bygga ett nytt slagkraftigt lag, men även kraftigt reducera de enorma lönekostnader som O´Neills regim lämnat efter sig, 88% av klubbens rörelsekapital gick vid den tiden till löner! Långsiktighet och snabba resultat går sällan ihop och tyvärr har Houlliers facit på planen inte varit det bästa. Vid sidan av planen har Houlliers nya hårdare ledarstil inte direkt gått hem hos O´Neills gamla favoriter Carew, Petrov, Dunne, Collins och Luke Young. Dessa spelare var bortsett från Petrov? vana vid att såsa på träningarna och supa på kvällarna, med O´Neill var deras plats i startelvan ändå garanterad. Då Houllier inte haft möjlighet att plocka in ersättare till dessa spelare har de trots allt figurerat i startelvan under säsongen, deras prestationer har dock varit under all kritik. Efter den senaste skandalen vid sidan av planen lär det förhoppningsvis vara slutspelar för ett par av dessa idioter. Aston Villa är rimligtvis tillräckligt bra för att hålla sig kvar i Premier League denna säsong, gör man det har man ett par viktiga punkter att adressera. Förutom att hålla sig kvar måste man förmå storstjärnan Ashley Young att skriva nytt kontrakt, tyvärr blir detta nog den tredje sommaren i rad som Aston Villa tappar en engelsk landslagsmittfältare till en konkurrerande klubb. Jag förutspådde exakt detta scenario redan när Gareth Barry lämnade för Man C. Nästa akuta fråga gäller tröjsponsorer. Den nuvarande sponsorn FXPro har valt att bryta med klubben till nästa säsong, detta behöver kanske inte vara negativt då vi ännu inte vet vem som tar deras plats på världens vackraste tröjor. Ljuset i mörkret är så klart Aston Villas fantastiska ungdomar, redan nu spelar flera av dem regelbundet i a-laget. Bakom den generation som nu spelar i Premier League väntar en ännu mer talangfull generation spelare, reservlagets seger mot Arsenal med 10-1! vittnar om att Villas ungdomsakademi är ruskigt stark.

¤Sampdoria blir nästa lag i denna sorgliga historia. Efter förra säsongens lysande spel var det många av oss som hoppades på en ny storhetsperiod för “Blucerchiati”. En fjärdeplats i ligan gjorde att man i höstas fick chansen att kvala till Champions League. Farhågorna inför denna säsong fanns så klart, otaliga är de lag som efter att ha kvalificerat sig till CL för första gången drar på sig enorma lönekostnader samtidigt som truppen inte håller för spel på två fronter. När man sedan åker ur europaspelet får man en reaktion och tvingas slåss för livet för att hålla sig kvar i högstaligan.  Utan direkta förstärkningar till truppen föll man tyvärr mot Werder Bremen i det avgörande kvalet, självklart var det Marcus Rosenberg som tofflade in 1-3 i 93:e minuten och tog matchen till övertid där Pizarro till slut kunde avgöra. Vid det här laget kunde man ana vart säsongen var på väg, ingen kunde dock förutse vad president Riccardo Garrones ego skulle ställa till med. En privat dispyt med Antonio Cassano ledde till att stjärnan sparkades och skänktes gratis till Milan. Med Cassano borta blev det omöjligt att behålla den andra landslagsanfallaren Giampaolo Pazzini, även han hamnade i Milano, men i Inter. I sommar kan jag nästan lova att Andrea Poli flyttar till Inter men ni som läst detta vet redan var jag står i det här ämnet. Sampdoria kommer få kämpa in i det sista för att hålla sig kvar i Serie A, jag ger dem cirka 60% chans. För att hitta en ljuspunkt får vi titta på grannen Genoa C.F.C vars president Enrico Preziosi verkar ha förvandlat klubben till en ren mellanstation för spelare vars agenter vill mjölka så mycket procent som möjligt på transferövergångar. Listan på övergångar i klubben de senaste åren är bisarr, någonting är väldigt fel med fotbollen i staden Genua.

Har ni somnat än? Ta en kopp kaffe så fortsätter vi med mitt nästa sorgebarn, Wolfsburg. Om jag i både Villa och Doria trots allt hyste vissa förhoppningar inför årets säsong, så var Wolfsburgs öde redan utstakat i samma stund som man skrev kontrakt med tränare Steve McClaren. Porcelain Steve lyckades visserligen vinna den holländska ligan med Twente, men totalt sett är han en av de mest hopplösa tränarna som England fått fram de senaste 30 åren, och det säger inte lite! Trots att Steve fick behålla Edin Dzeko och förstärka laget med flertalet namnkunniga spelare (Kjaer, Friedrich, Diego) så fick han det aldrig att fungera. McClaren är ej ansvarig för värvningarna men trots det borde han kunna få den att prestera. Efter en lång kräftgång fick så den 7:e februari McClaren äntligen sparken, vi det laget hade Dzeko till slut fått sin efterlängtade flytt till Man C. De miljoner som Dzeko inbringade har till stor del lags på olika ersättare (Helmes, Mbokani, Tuncay) ingen av dem har dock än levererat. Inte heller den tillförordnade tränaren Pierre Littbarski har levererat, laget har om möjligt presterat ännu sämre. 3 av 15 poäng på de senaste 5 matcherna gör att laget numera parkerar under nedflyttningssträcket i Bundesliga, häpnadsväckande för ett lag som vann ligan 2009. Härnäst väntar en otroligt viktig bortamatch mot bottenkollegorna VfB Stuttgart, ingenting talar tyvärr för att Wolfsburg ska klara av att vända den här mörka trenden, jag tror man åker ur. Jag har försökt hitta en ljuspunkt även hos Wolfsburg, men jag hittar ingen. Det ska i så fall vara att man med Wolkswagen har en stor sponsor och en trygg ekonomi, hur kul nu det är om man tvingas spela i Zweite Bundesliga nästa säsong.

Nu väntar jag bara på att det ska börja regna svavel och pimpsten.

Som sagt, when it rains it pours…

Tags: Aston Villa, Real Betis, Sampdoria, Wolfsburg

This entry was posted on Monday, March 14th, 2011 at 20:10 and is filed under Bundesliga, Fotboll, Okategoriserat, Premier League, Serie A. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed.