Robin Rahm, en modern tragedi.
Färjestads tilltänkte förstemålvakt Robin Rahm har alltså åkt fast i en dopingkontroll. En chock för Färjestad som nu måste ge sig ut och leta efter en ny målvakt, alternativt lita på att nye Nihlstorp och klubbens juniorer ska räcka för att leda laget under denna säsong där siktet är inställt på guld. Med den satsning FBK gjort på truppen vore det lustigt om man vågade chansa på målvaktspositionen då inget lag vinner guld utan en riktigt bra målvakt. Med all respekt för Cristopher Nihlstorp, han är ingen målvakt att bygga ett guldlag runt så det blir nog för “runken” att börja leta igen. Då spelarbudgeten inte har rum för några extravaganser så känns namn som Martin Gerber och Vesa Toskala orealistiska, å andra sidan är det livsviktigt med en bra målvakt och om Rahms kontrakt som det verkar sägs upp blir dessa pengar tillgängliga. Helt klart ställer detta till det för Färjestad, men då Rahm redan innan säsongen sågs som lagets svaga punkt så tror jag inte att det är panik hos Färjestad. Man kommer så klart leta efter en ny målvakt, men man är också fullt medvetna om att mycket kan hända fram till den 31/1 då transferfönstret stänger. Jag tror att man kommer utvärdera situationen noga och kanske ta in en målvakt på korttidskontrakt tills dess att rätt målvakt dyker upp på marknaden, det kan gå snabbt eller ta tid men när man väl hittar sin spelare kommer man agera snabbt och klokt (hoppas jag).
Vad säger man då om Robin Rahm? 23 år och med chans att göra sig ett riktigt namn i ett Färjestad som har alla möjligheter att slåss om guldet, hur kan han vara så dum? Det finns så klart inget försvar för vad han gjort mot sig själv, sin familj, sina fans men framför allt sin klubb och lagkamrater. Han har med all säkerhet ödelagt sin karriär och gjort sig till en paria i hela hockeyeuropa (i nordamerika har man som bekant en annan syn på doping). Hur kan han vara så dum? Ja till viss del visar denna historia hur stor press det ställs på målvakter i ishockey. Inte minst i en klubb som Färjestad med sina traditioner, historia och forna målvaktshjätar, Hannu Lassila, Peter “Pekka” Lindmark, Markus Ketterer, Martin Gerber och nu senast Jonas Gustavsson. Att nämnas i samma sammanhang som dessa spelare skapar förväntningar, när sen målvaktstränaren Erik Granqvist har rykte om sig att kunna förvandla talanger till världsstjärnor så verkar det som om det blev för mycket för unge herr Rahm. Rädslan för att inte komma ikapp efter sin höftoperation och därmed mista förstaspaden drev honom till att ta en olaglig genväg. Nu kan han räkna med ca 2 års avstängning från all ishockey och en minst sagt oviss framtid. En tragedi för Torsbypöjken som i år kanske till och med kunde tagit steget till Tre Kronor. Det är lätt att idiotförklara Robin och kasta okvädningsord över honom. Jag överlämnar detta till alla de människor som redan spytt galla över honom på diverse forum och i tidningarnas webbilagor. Jag väljer i stället att sända en tanke till Robin Rahm och hans familj. Han har gjort bort sig, kanske för livet. Han vet om det, men jag lovar att ingen mår sämre än Robin själv just nu. Tänk er själva, han kommer från Torsby där en överväldigande majoritet av befolkningen håller på Färjestad. Robin Rahm var sonen som äntligen hittat “hem” till FBK och som nu skulle leda dem till SM-guld. Sagan som var som hämtad från en Buster-tidning fick ett slut hämtat från en grekisk tragedi. Färjestad har som den professionella klubb de är tagit händelsen på rätt sätt och sett till att Robin fått hjälp att hantera den situation han försatt sig i vilket naturligtvis är det enda rätta.
Hur den här sorgliga historien slutar återstår att se. Förhoppningsvis kan åtminstone en positiv sak komma ur detta. Svensk hockey och Elitserien måste införa regelbundna och obligatoriska dopingprov på ALLA spelare under säsongerna. Att det som nu bara tas stickprov är år 2010 en skandal. Nu finns trots allt chansen att man kommer undan, en kalkylerad risk som uppenbarligen vissa spelare är beredda att ta. Detta måste ändras direkt och får inte som i frågan angående målkameror skjutas på framtiden beroende på omkostnaderna. Svensk hockey har inte råd med fler dopingfall! NHL må vara föredöme för Elitserien men i detta fall är de snarare ett skräckexempel. NHLs motvilja att ta tag i dopingfrågan är allmänt känd. En av stötefrågorna angående NHL-spelarnas vara eller icke vara i OS är just NHLs motvilja att underställa sig den olympiska kommitténs dopingregler. Allt må vara större i Amerika, men då priset för detta ofta är doping så ger jag inte mycket för deras machokultur. I den här frågan har svensk hockey chansen att visa framfötterna och vara ledande i kampen mot doping, låt oss hoppas att de styrande tar den chansen.
Drugs are bad, Mkay