Sensationen är ett faktum
Rubriken kunde sättas långt innan matchstart. Uruguay i en semifinal är en sensation och Ghana i en semifinal är en ännu större sensation. När kvartsfinalernas två sämsta lag möttes blev spelnivån därefter. Uruguay går igenom gruppspelet på ett väldigt övertygande sätt och det som övertygar mest är inte deras superstjärnor i fram utan det är VM:s bästa mittbackspar – Lugano och Godin. Lägg då till ett mittfält som på pappret ser väldigt svagt ut men som på planen är oerhört svårforcerat. Ja sen har de Forlan och Suarez på topp och det är de ensamma om. Sammantaget var Uruguay ett av VM:s bästa lag under gruppspelet. Men turneringen är lång och truppen är tunn. I matchen mot Sydkorea är Uruguay ett helt annat lag. Orutinen lyser igenom och mittfältet får allt svårare att bidra i anfallsspelet. Tur då att de har Forlan/Suarez. Mot Sydkorea räcker det långt – hur långt räcker det mot Ghana?
Under de första 20-25 minuterna verkar det som att pressen släppt efter åttondelen. Uruguays spel påminner mer om hur det såg ut i gruppspelet och det ser ut som att det ska bli en ganska komfortabel seger för sydamerikanerna. Så händer det som absolut inte får hända. Uruguay, som redan saknar Godin, tvingas byta ut Lugano på grund av skada. Helt plötsligt är VM:s bästa mittbackspar borta och de som hävdar att anfallsspel byggs från ett starkt försvar får vatten på sin kvarn. Perez och Arevalo förvandlas nästan till extra mittbackar och passerar ytterst sällan mittlinjen och afrikanerna tillåts komma in i matchen. Forlan och Suarez är under resten av matchen endast understödda av Cavani och en ytterback åt gången. När så Muntari prövar skott från 40 meter och Muslera väljer att gå åt fel håll då är matchen Ghanas. Uruguay lyckas inte etablera något tryck någon gång under andra halvlek och anfallen genomförs alltjämt av bara fyra spelare. En frispark i ett halvfarligt läge och ett tillslag av absolut världsklass så har Uruguay ändå reducerat. Sedan händer ingenting. Det blir förlängning och där händer det ingenting. Förbundskaptenerna börjar skriva ner straffskyttarna och då, från ingenstans, tvingas Uruguay rädda två skott på mållinjen. I matchens sista minut! Den andra räddningen sker dessutom med Luis Suarez hand och i matchens sista spark får Asamoah Gyan chansen att skapa historia. Han har redan gjort två straffmål i turneringen och sätter han sitt tredje är Afrika i sin första semifinal någonsin! En ribbträff senare är Ghana ett slaget lag. Tabarez tvingas ersätta Suarez namn på lappen över straffskyttarna men straffsparksavgörandet blir bara formalia. Afrikanernas kraft är som bortblåst och det spelar ingen roll att Gyan visar mental styrka för hans lagkamrater tror inte längre på en semifinal.En högst odramatisk drabbning får den mest dramatiska avslutningen någonsin.
Uruguays färd till semi påminner om tidigare skrällar. Sverige 94, Kroatien 98, Turkiet 02. Ett superstabilt försvar med ett anfallspar som levererar. Tyvärr så får Uruguay, precis som Sverige 94, spela semifinalen med en decimerad trupp. Suarez är borta och för honom har de ingen ersättare. Blir de även utan Lugano så är Uruguays vinstchanser minimala. Holland kommer sakna De Jong och Van der Wiel, två av deras bästa spelare från Brasilienmatchen. Men Holland har ersättare, det har inte Uruguay. I en VM-turnering är bänken en av de viktigaste lagdelarna. Oavsett hur det går för Uruguay i semifinalen så ska de vara nöjda med sin insats i turneringen och det ska Ghana också vara. Ghanas lag är dessutom ungt och har framtiden för sig. Även om det antagligen är svårt att tänka på framtiden idag.