Gode jävla gud!

Den moraliska finalen har den kallats och anledningen är uppenbar. VM:s bästa lag möter världens bästa lag. Jag kommer ändå aldrig acceptera begreppet. Dels för att det nedvärderar Holland – ett lag som vunnit samtliga VM-matcher och samtliga kvalmatcher. Dels för att jag inte har samma uppfattning om vad moral är som de gamla herrar som har monopol på att formulera dess innebörd. Men nu har de fantasilösa journalisterna till viss del fått vatten på sin kvarn! För det finns inte en chans i världen att söndagens final kommer kunna mäta sig med kvällens semifinal mellan Tyskland-Spanien!

Tyskland, hånat och uträknat innan turneringen!

Spanien, hånat och uträknat innan matchen!

Se vad ni vet!

Det här var en av de bästa fotbollsmatcher jag någonsin sett. 90 minuters strålande lektion i fotbollstaktik, och gillar ni inte taktik föreslår jag att ni tittar på hockey istället. Två lag som gör allt vad de kan för att vinna matchen! Två lag som går in stenhårt i närkamperna men som ändå kan vara stolta ambassadörer för FIFA:s Fair Play. Sergio Ramos mördar Lukas Podolski två gånger. Podolski gör liknande övergrepp på Ramos två gånger. I samtliga fall hjälper mördaren offret upp och efter ett handslag är allt utraderat. De var långt ifrån de enda som ikväll uppvisade ett sådant beteende. Det är två lag som uppenbarligen respekterar varandra.

Tyskland gör ingen dålig match. Taktiken är solklar och de följer den till pricka. De ligger lågt i försvaret och Khedira och Schweinsteiger försöker täppa till framför sina mittbackar, Xavis yta. Vinner de bollen ska de ställa om blixtsnabbt.  Kontringarna blir dock aldrig riktigt så farliga som vi vant oss vid. Dels beror det på avsaknaden av Thomas Müller. Tyskland tappar tempo i omställningarna när Müller inte är med. Men framförallt beror det på den höga press som Spanien sätter på dem. Klose tvingas alldeles för långt ner i banan för att vara det hot som han borde vara. Podolski förvandlas till en ytterback på grund av Ramos konstanta löpningar på offensiven. Khedira och Schweinsteiger gör det bra men om VM:s bästa lag mötte världens bästa lag så mötte VM:s bästa mittfältare världens bästa mittfältare. Det är helt fantastiskt att se hur Xavi Hernandez är totalt oberörd av att ha Bastian Schweinsteiger hängandes efter sig hela tiden. Det är som han är nere på en skolgård och lirar med småungar. Schweinsteiger får inte tag i varken Xavi, bollen eller mittfältet och där dör Tysklands chanser. Tysklands offensiv har alltid igångsats av de centrala mittfältarna, idag fick de inte låna bollen.

Jag har klagat på Del Bosque tidigare och jag kan inte säga att jag har vänt direkt men idag klarnar vissa saker. Jag pratar då inte om att han byter in Pedro istället för Torres för det borde vem som helst ha gjort, jag talar om de defensiva mittfältarna. De har varit helt onödiga tidigare och jag och flera med mig har ifrågasatt detta. Nu står det klart att hela turneringen varit ett träningsläger inför slutomgångarna. Idag behövdes både Busquets och Xabi Alonso och frågan är om de verkligen klarat av uppgiften lika bra om en av dem varit bänkad tidigare? Antagligen inte, 1-0 till Spanien och 1-0 till Del Bosque.

Ifrågasatta superlag och apropå ifrågasatt – El Corazon! Är det någon som undrar varför Carles Puyol platsar idag? Vi som följt Puyol de senaste åren vet vad han går för och vi vet vilken typ av match han behöver för att prestera max. Han är inte samma spelare som han var för något år sedan, ifrånsprungen av Pique som han är. Men i en semifinal i VM är han helt oumbärlig! Särskilt när Casillas fortsätter att darra.

På söndag är det Holland-Spanien.

Spanien kan vinna VM som regerande Europamästare. Det är stort.

Holland kan vinna VM utan att ha tappat poäng, i varken slutspel eller kval. Det är också stort.

En final som därför känns helt rättvis, kanske till och med moralisk?

This entry was posted on Wednesday, July 7th, 2010 at 23:15 and is filed under Fotboll, Fotbolls-VM 2010. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed.