Kill your darlings.

När nordirländaren Martin O´Neill i augusti 2006 tog över som manager för Aston Villa hade klubben haft en av sina värsta säsonger på väldigt länge. Den tidigare managern David O´Leary var hatad av fansen och ordföranden “Deadly” Doug Ellis likaså. Efter att ha slutat på en förödmjukande 16e plats i ligan, bara 6 poäng från nedflyttning hade både spelare och fans fått nog. Missnöjet mot ordförande Ellis hade under flera år växt bland supportrarna. Uteblivna satsningar på nyförvärv samtidigt som andra klubbar storsatsade, en allmänt ointresserad attityd där klubbens framgång verkade komma i andra hand efter egen ekonomisk vinning resulterade våren 2006 i att även spelarna revolterade. Doug Ellis hade varit ordförande för Aston Villa under 23 år av både med och motgång. Under Villas framgångsrikaste period var dock Ellis tillfälligt borta från klubben.  Säsongen 80/81 chockade Aston Villa fotbollsengland när man helt otippade vann ligan. Året efter chockade man hela fotbollseuropa när man tog sig till final i Europacupen och där slog jättarna Bayern München med 1-0 efter ett mål av Peter Withe. Aston Villa var europas bästa lag! I upptakten på säsongen efter befäste man detta genom att besegra Barcelona i den europeiska Supercup-finalen med sammanlagt 3-1. 2006 hade dock tiden runnit ut för den 82 år gamle ordföranden. Två år tidigare hade Doug Ellis diagnostiserats  med prostatacancer, hälsan tvingade till slut Doug Ellis att sälja sitt älskade Villa. Som en sista gåva till supportrarna avskedade han David O´Leary och sålde klubben till den amerikanske miljardären Randy Lerner. Det var dags för en ny era i Aston Villas historia.

48-årige Randy Lerner som tog över efter Doug Ellis hade blivit intresserad av engelsk fotboll i allmänhet och Aston Villa i synnerhet när han under 80-talet studerade på Cambridge. I detta hänseende skiljer han sig lite från många av de andra utländska ägare som nu tagit över de flesta av klubbarna i Premier League då han har mer än bara ett ekonomiskt intresse i klubben. Lerner är även ägare till NFL-laget Cleveland Browns, en post han tog över från sin far. Randy Lerner och hans högra hand Charles Krulak förklarade tidigt att man ämnade driva klubben som ett företag, med allt vad det innebär. En kan tyckas ganska naiv idé då det numera är omöjligt att vara både ekonomiskt och sportsligt framgångsrika samtidigt. Det hela blev ännu märkligare när man valde att strunta i lukrativ tröjreklam för att i stället gratis stödja den lokala välgörenhetsorganisationen Acorns på sina matchställ. En fin gest, men inte ekonomiskt försvarbart om man förväntar sig att tjäna pengar. Förutom en ny huvudsponsor passade man även på att skaffa en ny logga till laget, en återgång till en mer klassisk look som påminner en hel del om den logga man hade när klubben bildades 1874.

Den viktigaste åtgärden gjordes dock i augusti 2006 när Martin O´Neill anställdes som manager för laget.  O´Neill som efter en framgångsrik tid lämnat Celtic för att ta hand om sin sjukdomsdrabbade fru, var nu redo för en ny utmaning och i Aston Villa fann han tillsammans med Lerner en perfekt miljö att jobba i. När Martin O´Neill presenterades på presskonferensen förklarade han att han med hjälp av en 5-årsplan ämnade föra Aston Villa tillbaka till sin rätta plats i rampljuset. Det började onekligen bra för det nya Villa, efter 9 omgångar var man fortfarande obesegrade. Med hjälp av en fartfylld offensiv 4-3-3 uppställning och snabba omställningar ställde man till problem för de flesta lag. Gabriel Agbonlahor som kommit fram genom den egna ungdomsakademin slog sig på allvar in i laget och ställde med sin snabbhet till det för ligans ytterbackar. Efter det hårda matchandet under vintern tappade dock den tunna truppen helt orken och föll som en sten genom tabellen, ett vad det tyvärr kom att visa sig återkommande drag hos Martin O´Neills Villa. I april gjorde man dock en heroisk återhämtning och avslutade säsongen som man började den, med 9 raka matcher utan förlust. O´Neill utnämndes till månadens manager för april månad och när England under sommaren skulle utse en ny förbundskapten nämndes O´Neills namn flitigt. I januari 2007 köpte även Aston Villa en då rätt okänd ung engelsk spelare från Watford. Köpet av Ashley Young för nästa £10 miljoner var nytt klubbrekord och kom att på många sätt definiera O´Neills nya Aston Villa. En stomme av unga engelska spelare samt handplockade favoritspelare från sina tidigare klubbar blev O´Neills signum. Under vintern bytte man även till sig John Carew i utbyte mot Milan Baros som gick motsatt väg till Lyon.

Den efterföljande säsongen 2007/2008 fortsatte Aston Villa med sin positiva anfallsinriktade fotboll. Trots att man inte hade någon utpräglad målskytt gjorde man 71 mål och tog 60 poäng i ligan  till slut hamnade Villa på en finfin 6e plats och kvalificerade sig till Intertoto Cupen. Det hade kunnat bli ännu bättre om man inte återigen kollapsat under våren. Ashley Young var stundtals dominant och låg bakom det mesta i anfallsväg för Villa där han stod för 17! assist, bara Fabregas spelade fram till fler mål i ligan. Martin Laursen gjorde 6 mål från sin mittbacksposition och Olof Mellberg som tvingades spela högerback beslutade sig för att efter säsongen lämna klubben för Juventus. I sin sista match för Aston Villa, borta mot West Ham på Upton Park köpte Mellberg för egna pengar matchtröjor med sitt namn och nummer till alla drygt 3100 medresta Villafans. En fin gest av en mycket omtyckt spelare som alltid gav sitt yttersta för klubben. För mig som följde Villa noga så började man under denna säsong se vissa oroande mönster i O´Neills coachande. Dels så tappade man som sagt återigen orken under våren, vilket skylldes på den tunna truppen. Trots detta valde han nästan aldrig att använda de spelare som faktiskt fanns på bänken utan lät sina favoritspelare spela varje minut av varje match oavsett form eller småskavanker. O´Neill verkade också totalt ointresserad av att leta spelare utanför Englands gränser vilket har lett till en del riktigt misslyckade transferaffärer genom åren. Egentligen är det bara 4 köp som kan anses riktigt lyckade, Ashley Young, James Milner, James Collins och Richard Dunne. Bland de mindre lyckade kan nämnas Shaun Maloney, Wayne Routledge, Zat Knight, Luke Young, Nigel Reo-Coker, Nickey Shorey, Curtis Davies, Stewe Sidwell, Habib Beye och Emile Heskey. Gemensamt för alla dessa spelare är att de är köpta från brittiska klubbar, har varit övervärderade och numera inte återfinns i O´Neills planer.  Än så länge är det för tidigt att betygsätta köpen av Fabian Delph och Stewart Downing men man hade garanterat kunnat få mer för pengarna om man lagt energi på scouting utanför de brittiska öarna. Ca £80 miljoner av Randy Lerners pengar har Martin O´Neill spenderat på nya spelare, om man är generös kan man säga att 1/3 av dessa pengar har spenderats smart.

Inför säsongen 2008/2009 köptes James Milner från Newcastle för ca £12 miljoner, nytt klubbrekord. Affären blev klar den 29 Augusti, alltså precis innan transferfönstret stängde. Detta har visat sig vara ytterligare ett av O´Neills signum, alla transfers görs i absolut sista stund.  Villa gjorde även denna säsong en mycket stark inledning, när man närmade sig nyår låg laget i den absoluta toppen av tabellen och var fortfarande kvar i UEFA-cupen. Detta trots att lagkaptenen Gareth Barry nekats en flytt till Liverpool och därefter öppet kritiserat O´Neill, något som gjort att han blivit av med kaptensbindeln. En Champions Leagueplats såg inte omöjlig ut då Arsenal som låg på 5e plats hade underpresterat och tappat många poäng. Men så var det ju det här med den tunna truppen och vårsäsongen. Lagets nye lagkapten, danske mittbacken Martin Laursen skadade återigen sitt knä och missade resten av säsongen, han blev till slut tvungen att helt lägga skorna på hyllan efter denna skada. I avsaknad av Laursen fick Zat Knight och Curtis Davies sköta mittförsvaret trots att Carlos Cuellar köpts in från Glasgow Rangers för dyra pengar, han fick spela på Mellbergs hatade högerbacksposition. Villa hade som sagt ett riktigt bra utgångsläge inför våren 2009, dock så var det tydligt för de flesta att truppen behövde förstärkning om man skulle orka slåss i både ligan och UEFA-cupen. O´Neill verkade dock inte ha lärt sig någonting av de tidigare säsongernas kollapser utan valde att bara köpa sin gamle polare från Leicester Emile Heskey trots att pengar fanns. Föga överraskande så rasade Villa återigen ihop under våren, och beslutet att skicka ett b-lag till bortamatchen mot CSKA Moskva i UEFA-cupen vilket ledde till att laget åkte ur den turnering man kämpat så hårt för kvala in till fick luften att helt går ur laget. Tanken var att lägga all kraft på ligan, resultatet blev att man spelade bort sig från UEFA-cupen, tappade sitt försprång till Arsenal och även blev passerade av Everton. 10 raka matcher utan seger har man inte råd med om man vill spela i Europas finaste turnering. Det här var säsongen som kunde ha förändra Aston Villa för all framtid, istället tror jag det blev det början på slutet för denna gång.

Till säsongen 2009/2010 var den tidigare så framgångsrika 4-3-3/4-5-1 uppställningen sedan länge övergiven, nu gällde 4-4-2 trots att man saknade skickliga innermittfältare. Jag med flera hade ända sedan James Milner värvades till klubben tjatat på diverse forum om att Milner borde flyttas in centralt i banan då han saknade explosivitet och teknik för att ta sig runt sin spelare, men däremot hade en enorm arbetskapacitet och bra spelförståelse. Dessutom har jag aldrig sett Stilyan Petrovs storhet, han är dock O´Neills favorit och given varje match. Man började även se tydliga sprickor i laget mellan O´Neill och spelarna. Gareth Barry fick till slut lämna laget, inte till Liverpool utan till nyrika Manchester City. John Carew hamnade i onåd, Nigel Reo-Coker och Luke Young petades utan förklaring och Nickey Shorey fick även han veta att han inte längre var önskvärd. Till laget värvades en helt ny backlinje, James Collins, Richard Dunne, och Stephen Warnock ser kanske inte skräckinjagande ut på pappret,men tillsammans med Cuellar bildade de ett ramstarkt försvar framför den evigt unge Brad Friedel i målet. Bortsett från 7-1 förlusten borta mot Chelsea var de lysande. Tyvärr kom detta på bekostnad av det offensiva spelet, laget blev mer och mer lättläst då man alltid försökte komma runt på kanterna via Ashley Young som efter sin fantastiska säsong förra året nu alltid hade två försvarare emot sig. En total avsaknad av kreativitet på resterande spelare gjorde att Villa hade svårt mot lag som backade hem, mot topplagen som däremot anföll gick det desto bättre då man kunde kontra med sina snabba spelare Young och Agbonlahor. För att täcka upp efter den flyttade Barry köptes unge Fabian Delph och dyre Stewart Downing. Delph fick bara spela sporadiskt medan Downing inte kunde spela på grund av det benbrott han åkt på i slutet av förra säsongen, ironiskt nog mot just Villa. £12 miljoner för en kille med 1 ben är idiotiskt, men det verkar inte O´Neill tycka. När Downing till slut var redo för spel flyttades äntligen Milner in centralt i banan och succén lät inte vänta på sig. Milner blev uttagen i de flesta tidningars säsongens lag och fick även plats i Capellos trupp till VM i Sydafrika. Tack vare Villas starka försvar lyckades man trots bedrövligt spel plocka många poäng under hösten. I Europa League missade man gruppspelet efter att återigen inte tagit turneringen på allvar. Det gick bättre i de inhemska turneringarna. I FA Cupen nådde man semifinal och i Liga Cupen gick man ända till final där man rånades av domaren och till slut förlorade mot Manchester United. I ligan var det mesta sig likt, O´Neill vägrade använda de spelare som fanns på bänken med resultat att laget kroknade de sista 30 minuterna varje match och även återigen tappade formen under våren. Ett litet trendbrott kom dock då man den 16/3e besegrade Wigan med 2-1, Aston Villas första seger i mars månad sedan O´Neill tog över klubben 2006! En annan höjdpunkt var att man lyckades besegra Manchester United, något man inte gjort på 14 år. För tredje säsongen i rad slutade Aston Villa på stark 6e plats i ligan, i år tack vare att båda Liverpoollagen underpresterat och inte riktigt hunnit ifatt ett på upploppet slutkört Villa.

För mig känns det dock som om Martin O´Neill har tagit Villa så långt som han har möjlighet att göra. Han är taktiskt väldigt begränsad och saknar förmåga att ändra matchbilden. Numera vet alla lag i Premier League exakt vad de har att vänta sig från Aston Villa; långa uppspel från backlinjen med adress Ashley Young eller Emile Heskey/John Carew. Tar man bort dessa alternativ blir laget stillastående och ofarligt särskilt mot lag som backar hem. Att envist fortsätta värva enbart brittiska spelare gör också att laget inte kommer kunna hålla jämna steg med de lag vars tränare scoutar hela fotbollsvärlden. England producerar ett begränsat antal bra spelare och dessa kommer inte Villa ha råd att köpa nu när reglerna om inhemska spelare ändras. De andra topplagen har mer pengar och en annan lönenivå, snarare är det så att de bra engelska spelare som  Aston Villa faktiskt har riskerar att försvinna till konkurrenterna. Under den korta tid som transferfönstret varit öppet efter denna säsong har Agbonlahor, Ashley Young och framför allt James Milner placerats i diverse toppklubbar. Om en av dem försvinner kommer de andra också att vilja flytta. O´Neill kan aldrig ersätta dem med spelare från Premier League. Det finns helt enkelt inte spelare av den kalibern som Villa har råd med i premier League. Medan andra lag redan förstärkt inför kommande säsong har Villa inte gjort någonting alls, kanske hoppas man att de talangfulla spelare som man fått fram i sin ungdomsakademi ska vara reda att ta steget in i a-laget nästa säsong? Om så är fallet var det ett lustigt beslut av O´Neill att inte ge dem någon speltid alls förra säsongen trots att de imponerat stort på försäsongen. Nathan Delfouneso och Marc Albrighton är två riktigt lovande spelare men under O´Neill kommer de antagligen inte få chansen. Villa har en kommande generation spelare som håller riktigt hög klass och som har placerat sig högt i både liga och cupspel. Precis som med andra spelare som kommit fram i ungdomsakademin kommer de att tröttna på att sitta på bänken och i stället söka sig till andra klubbar. Tidigare Villajunioren  Gary Cahill har dominerat i Bolton och ryktas till både Arsenal och Tottenham för £15- 20 miljoner, inte illa för en spelare som reades bort för £5 miljoner för två säsonger sedan. Bland andra Villaprodukter som ratats finns Simon Davies, Craigh Gardner, Boaz Myhill, Luke Moore och Liam Ridgewell med flera. Kanske inga storspelare men fullt i paritet med de spelare O´Neill köpt in för dyra pengar.

Aston Villa har kommit till ett vägskäl. Antingen fortsätter man att sätta sitt hopp till Martin O´Neill och hans taktiskt begränsade fotboll, eller så tackar man för den här fantastiska tiden och ett arbete väl utfört och försöker hitta en ny tränare med ny röst och nya idéer. Gärna någon med erfarenheter utanför den Brittiska fotbollen och en mer modern syn på hur fotboll ska spelas. Då får man på köpet någon med kunskap och kontakter från andra ligor och med dess spelare. Mitt namn på denna person är Kroaten Slaven Bilic som tidigare varit i West Ham och nu senast tränat det kroatiska landslaget. Allt tyder dock på att O´Neill blir kvar i Villa även nästa säsong nu när han inte verkar vara aktuell för Liverpool men jag hoppas att Randy Lerner sett vad som behövs göras och vågar ta det svåra beslutet att låta O´Neill gå. Det är dags att “Kill your darling” Randy. Med en ny tränare och de rätta nyförvärven kan Aston Villa bli riktigt farliga även fortsatt, naturligtvis ska man också försöka behålla Young, Milner och Agbonlahor men om Manchester City erbjuder £30 miljoner för Milner så kan man rimligtvis inte tacka nej. För de pengarna kan man utan problem köpa 2-3 riktiga kvalitetsspelare, men inte om man bara letar innanför Englands gränser. Om O´Neill får fortsätta kommer Villa sakta men säkert tappa mot de bättre lagen, en position mellan plats 8-10 känns troligt och därmed kommer Milner, Young och Agbonlahor söka sig till klubbar som kan erbjuda europaspel.

Tack för den här tiden Martin, nu hoppas jag det är dags för någon annan att skriva nästa kapitel i historian om Aston Villa.

UP THE MIGHTY VILLA!

Tags: Aston Villa, Chelsea, David O´Leary, Doug Ellis, Liverpool, Martin O´Neill, Peter Withe, Premier League

This entry was posted on Saturday, June 19th, 2010 at 15:08 and is filed under Fotboll, Okategoriserat, Premier League. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed.