Premier League 2009/2010. En summering.
Chelsea FC! Där har ni Premier League-mästarna säsongen 2009/2010. Väldigt värdiga mästare som jag ser det även om skillnaden ner till tvåan Manchester United bara blev 1 poäng och att Drogbas avgörande mål i matchen lagen emellan på Old Trafford var offside. Små marginaler alltså, men för mig hade det känts som ett mindre rån om United snott titeln från Chelsea i år. Man har tagit full poäng mot de andra “big 4″ (Arsenal, United,Liverpool) och på hemmaplan har segrat i 16 av 18 matcher! Dessutom slog de tack vare sin galna hemmaform till med ett nytt Premier League-rekord gällande antal gjorda mål. 103 mål smällde man in på 38 matcher! Det härliga med fotboll är att beroende på vad man vill se kan man tolka det här på helt olika sätt. Som englandshatare kan man peka att Premier League inte alls har så bra försvar som de påstås ha och att därför kritiken mot La Liga således är orättvis, å andra sidan kan Chelseafans vars lag ofta beskylls för att vara taktiskt tråkiga, defensiva och cyniska vifta bort den kritiken och fira vidare. Carlo Ancelotti lyckades under sin första säsong inte bara vinna ligan utan även hantera spelarskandaler (Terry, Cole) väcka liv i vilsna stjärnor (Drogba, Malouda) och eventuellt även vinna dubbeln om man bara nu kan slå krislaget Portsmouth i FA-cupfinalen nästa helg. Ancelotti har stor del i Chelseas framgångar denna säsong, uttåget i Champions League mot Inter är den enda plumpen.
Manchester United som slutar 2a får denna säsong nöja sig med en seger i Carling Cup som enda titel. Självklart en missräkning men då man inför säsongen sålt både Cristiano Ronaldo och Carlos Tevez så var det kanske inte helt oväntat. En mycket ovanlig missberäkning av Sir Alex som var självkritisk i intervjuerna efter ligaavslutningen. Att man överhuvud taget kommer så nära Chelsea som man gör kan till stor del tillskrivas Wayne Rooney. Den säsong som Rooney gör i år är fantastisk. Han lyckas på egen hand sköta Uniteds offensiv och trots det göra ett hästjobb i defensiven, 26 ligamål och fler lyckade brytningar än de flesta lags backlinjer hade tillsammans gör honom till årets spelare i England, kanske i världen. Precis som Chelsea och många andra storlag kommer United vara aktiva i sommarens transferfönster, Sir Alex tålamod med Berbatov verkar ha tagit slut så hittar man bara en köpare så lär han vara en av de första ut genom dörren. Trots allt 12 mål delad andraplats med självmål i uniteds skytteliga blev facit för den kroniskt late bulgaren, men en ny anfallspartner till Rooney lär det vad som än händer bli.
Arsenal kommer 3a och Arsene Wengers unga trupp slipper även denna säsong slösa energi på att lyfta tunga segerpokaler. Precis som vanlig drabbas man av många skador på nyckelspelare samt det numera traditionsenliga benbrottet på valfri ung supertalang, i år Aaron Ramsey. Arsenals titeldrömmar dog i samma sekund som Cesc Fabregas linkade av planen i Champions leaguemötet mot Barcelona med en fotfraktur. Utan sin kapten orkade inte Arsenal hålla uppe nivån utan höll så när på att i stället tappa sin tidigare givna 3e plats till lokalrivalen Tottenham. Trots allt, en helt ok säsong för “The Gunners” men aldrig riktigt nära. I vanlig ordning skyllde Arsene Wenger även denna titelfria säsong på allt och alla, i den grenen är Wenger en sann mästare och trots hård konkurrens helt överlägsen. Nästa år kanske laget är moget för att ta nästa steg, men antagligen inte.
Tottenham och Harry Redknapp, vad säger man? Ingen utom möjligtvis de mest optimistiska Tottenhamsupportrarna trodde väl på allvar att man skulle sluta på kvalplats till Champions League. Tottenham är årets positiva överraskning i England och det går inte annat än att vara imponerad av vad “Harry Houdini” ställer till med denna säsong. Jag är inget stort fan av Redknapp och trodde inte att de skulle lyckas i år heller trots den sedvanliga spelarruljansen. Darren Bent skickas till Sunderland där han gör 24 mål, Robbie Keane till Celtic där även han öser in mål. Köpet av Nico Kranjcar från Portsmout för bara £2,5 miljoner får ses som ett av säsongens klipp. Med tanke på de skadeproblem laget haft i backlinjen är det starkt att hålla undan för jagande Manchester City. Till nästa säsong lär det inför stundande Champions Leaguekval handlas friskt i norra London. En mindre skadebenägen mittback borde finnas högt på shoppinglistan, King och Woodgate håller bevisligen inte. Tottenham känns som en given kandidat till att nästa år drabbas av Champions Leagueförbannelsen och om det finns någon som helst balans i fotbollsvärlden numera slutar de på en mer traditionsenlig 8- 9e plats nästa säsong. Å andra sidan, vem vet. Det här kanske är början på någonting stort för Tottenham…
Manchester City slutar på den 5e plats många tippade dem på, inget Champions League nästa år alltså för Sheikh Mansour bin Zayed Al Nahyans senaste leksak. Lita på att pengarna likafullt kommer att rulla i “Eastlands” dock så blir det nu kanske svårt att attrahera de allra största stjärnorna. Som väntat fick Mark Hughes sparken under säsongen, han ersattes av Roberto Mancini som gjort ett bra jobb med en trupp som inte var “hans”. I sommar kommer han få fria händer att bygga ett nytt lag och en som knappast är del av detta bygge är den Brasilianske teknikern/festprissen Robinho som efter bråk och tandgnissel numera laddar inför VM i sin nygamla klubb Santos hemma i Brasilien. Nästa år kommer City kanske rent av kunna utmana om ligatiteln, eller så blir det pannkaka av allt i hopa. Med Manchester City är det svårt att veta men de kommer bli underhållande att följa.
Aston Villa “Pride of The Midlands” och ohotade kungar av Birmingham även denna säsong. Som en makalös maskin går det hit, dit och runt en liten bit innan man slutar på en imponerande 6e plats. Martin O´Neill lyckas trots märklig transfertaktik, obefintligt coachande och minimalt användande av spelartruppen på något mirakulöst sätt ändå leda klubben 
till final i Carling Cup, semifinal i FA cupen och denna 6e plats i ligan. Ändra aldrig ett vinnande lag är nordirländarens filosofi och den tror han stenhårt på. Förutom de givna startspelarna är det bara Steve Sidwell och Emile Heskey som fått regelbunden speltid denna säsong och då ofta bara under de sista 15 minuterna. I de flesta matcherna gör O´Neill inga byten alls vilket är synd då Stilian Petrov bara orkar springa i ca 50 minuter och Villa därför ofta blir tillbakapressade under den senare delen av matcherna. Säsongen utropstecken är utan tvekan James Milner. Efter att han flyttats in i planen (något jag tjatat om sedan han kom till klubben) har han växt ut till en gigant som antagligen spelar från start på Englands mittfält i sommarens VM. Både Milner och Ashley Young är heta namn på transfermarknaden i sommar och Villa måste göra allt som står i deras makt för att behålla dem. En klubb i Villas storlek kan aldrig ha råd med likvärdiga spelare, speciellt då O´Neill vägrar titta utanför de engelska öarna. Det spekuleras i om O´Neill ens finns kvar i klubben efter sommaren, enligt viss media har han hamnat på kant med ägaren Lerner och enligt andra jagas han av Liverpool. Mitt önskenamn som ersättare är Slaven Bilic som av en slump i dag ryktas till klubben, den som lever får se. Up The Mighty Villa!
Liverpool, Liverpool, Liverpool. Om Tottenham år årets positiva överraskning så är Liverpool utan tvekan årets flopp. Året då man tänkte utmana på allvar slutar i ett gigantiskt fiasko. Utslagna i Champions Leagues gruppspel, och en pinsam 7e plats i ligan är under all kritik. Det enda som än så länge räddar kvar Rafael Benitez är de amerikanska ägarnas katastrofala ekonomi. Klubben har helt enkelt inte råd att sparka Benitez och samtidigt betala den höga lön en ny toppmanager skulle kräva. De efterhängsna skadorna på lagets storstjärnor Fernando Torres och Steven Gerrard samt underskattningen i hur mycket Xabi Alonso betydde för laget är de enskilt största orsakerna till varför Liverpool underpresterar. Utan en ny ägare eller nya finansiärer ser det becksvart ut för Liverpool. Man riskerar att tvingas sälja Torres och/eller Gerrard för att en hålla näsan över vattnet, de uteblivna Champions League-miljonerna och den allmänna turbulensen i klubben gör den dessutom oattraktiv för potentiella spelare och därmed även nya ägare. Liverpool riskerar på allvar att bli den första storklubben att fällas av sitt skuldberg, man är dock lång från ensamma i denna sits och kanske hinner inte verkligheten ifatt Liverpool i sommar heller. Hörde jag prasslet av oljepengar?
Resterande lag då? Så här ser den fullständiga tabellen ut.
Everton lyckade efter en katastrofal start full av skador till slut knipa 8e platsen före överpresterande nykomlingen Birmingham. Everton kommer säkert slåss strax under topplagen även nästa år medan Birmingham får svårt att upprepa årets bedrift. Sverigebekantingen Roy Hodgson hamnar på en aningen svag 12e plats i ligan med sitt Fulham, men har å andra sidan stått för en bragd genom att föra sitt profillösa lag till final i den första upplagan av Europa League. Handen upp ni som tippade Fulham i en europacup-final. På vägen dit har man eliminerat Basel, Shakhtar Donetsk, Juventus, Wolfsburg och Hamburg, i finalen som spelas i just Hamburg väntar världens ojämnaste lag, Atlético Madrid. De lag som får lämna den penningstinna högstaligan är Burnley, Hull och konkursboet Portsmouth, eller som Arne Hegerfors hade sagt “Påfsmutt”. Dödsstöten för Portsmouth kom när ligaledningen beslutade att straffa lagen för deras usla ekonomi genom att frånta dem 9 poäng, efter detta gav man upp, sålde sina dyrbaraste spelare och gick till puben. Burnley spelade som nykomling en rolig offensiv fotboll och skrämde slag på många lag hemma på Turf Moor, men som nykomling måste man kunna gneta sig till resultat och tyvärr räckte det inte hela säsongen för denna friska fläkt. Hull lyckades trots/eller på grund av byte av både ordförande och tränare under säsongen inte rädda sig kvar. Precis som med Burnley var det defensiven som var det stora problemet, laget läckte bakåt och räckte helt enkelt inte till. 70 insläppta mål var talar sitt tydliga språk.
Skytteligan vanns av Didier Drogba på 29 mål, före Wayne Rooney med 26 mål. Drogba gick trots en hel del sura miner och öppet visat missnöje i första halvlek, tack vare ett hattrick i andra halvlek förbi Rooney i säsongens sista match. Här har ni länk till fullständig skytteliga.
Ur Svensk synvinkel var årets säsong ingen höjdare. Johan Elmander floppade även i år i Bolton och slutade på ynka 3 mål. Han blir förhoppningsvis såld i sommar. David Elm, broder #3 blev under ett par dagar stekhet, gjorde ett ligamål och försvann sedan i glömska. Säsongens svensk är utan tvekan Martin Olsson. 18 matcher och 2 inhopp i ligan blev det för denne lovande vänsterback/mittfältare som på slutet varit näst intill ordinarie i ett starkt avslutande Blackburn. Han har faktiskt varit så bra att han kan ha spelat till sin tvillingbrorsa Marcus ett proffskontrakt i Premier League till nästa säsong.
På det stora hela har det varit en fantastisk säsong i Premier League. “The Big 4″ har fått se sin dominans bruten av inte mindre en tre lag. Det har skrällts och gjorts mål som aldrig förr och många tidigare givna sanningar har visat sig falska. Nästa säsong lovar att bli än mer oviss och spekulationerna under sommarens transferfönster kommer bli hysteriska. Innan nästa säsong drar igång väntar ett VM i Sydafrika där England som alltid är given storfavorit. I augusti när engelsmännen hunnit nyktra till och slickat såren efter det oväntade uttåget i kvartsfinalen så är det återigen dags för världens mest underhållande liga att börja på nytt. Tills dess kommer abstinensen bli svår…
Att försvarsspelet i England skulle vara särskilt bra är för mig en helt oförklarlig myt? Jag antar att det bygger på den nordeuropeiska tanken om stora jättar på mittbacken som står upp när det blåser hårt. Det var ganska längesedan det var ett gångbart recept. Kvalitetslagen i England lever snarare på ett blixtrande anfallsspel med väldigt snabba omställningar och har gjort så bra länge. Därför bör myten om det defensiva Chelsea också begravas. I tipsextrasverige är myten dock viktigare än verkligheten. En riktigt bra försvarslinje finns väl bara i United och Chelsea? Sen har finanskrisen bidragit till att fler lag än Påfsmutt fått det jobbigt. Nedre halvan av tabellen måste varit blekare än på mycket länge?
Berbatov? 430 miljoner?
Vi brukar gå hårt åt Liverpool och Rafa Benitez i bloggen men faktum är att lika mycket som de underpresterar i år, lika mycket överpresterade de i fjol. De är allt för beroende av ett fåtal spelare och när de samtidigt blir av med en av dessa så blir det tungt.
Martin O´Neill? Nja, jag är fortfarande väldigt tveksam till honom. Villa har ett bra lag på pappret, framförallt offensivt. Han har tagit ut den solklara startelvan och haft den hyggligt skadefri. Frågan är om en riktigt bra coach (Bilic?) inte hade lyckats knipa en CL-plats? Nu gjorde Tottenham det istället, med en riktig idiot som tränare så vem fan vet egentligen. Har Reo-Coker varit skadad eller platsar han inte på grund av Milners nya position? Annars är väl Villas bänk det som talar emot en aktivare coachning och för O´Neills dito.
Det är för mig en gåta hur Stoke har lyckats placera sig i mitten av tabellen? De matcher jag sett med dem i år kan vara det sämsta jag sett. Då har jag i och för sig inte sett de lag som åkte ur, förutom Påfsmuss, men deras story kan ni.
Ur svensk synvinkel gjorde väl Sebastian Larsson en bra inledning på säsongen, för att successivt försvinna. Roy Hodgson har gjort det bra med Fulham. De började tappa placeringar i ligan när fokuset blev större på Europa annars hade de nog hamnat lite högre upp.
Är det inte väldigt ofta skyttekungar går förbi i sista omgången?
Oviss? Precis som i år är Chelsea och United de enda lagen som kan vinna serien nästa år och bakom dem är det samma 5-6 lag som kommer slåss om CL-platserna. Så sett är inget ovisst, precis lika lite som det är i någon annan liga heller. Spännande och underhållande kan det bli ändå. Det ska bli intressant att se hur högt Newcastle kan placera sig.
Arne Hegerfors är för övrigt senil och borde absolut inte få synas i rutan längre.
Noterar att Leicester City verkar ha ett grymt ungdomslag i år. Vi får försöka bevaka vad som händer med de spelarna framöver.
Angående O´Neill så har han varit i Villa i 4 år nu, varje vår har laget rasat och varje år har han skyllt på trötthet och liten trupp. Sanningen är att han efter 4 år och £80 miljoner (eller 1 Zlatan)kunnat forma det lag han velat ha (bortsett från försäljningen av Barry och Laursens skada). Att då fortfarande skylla på samma sak och inte använda de spelare i truppen som faktiskt finns är inte ok. Villa har inte en bänk som de andra topplagen, även det får O´Neill ta på sig, men Reo-Coker, Luke Young var båda landslagsmän när de kom till Villa. Klubben har även och har haft under flera år en av landet främsta ungdomsakademier i år gick man t.ex till final i Youth-FA cupen. Ingen av dessa spelare har fått chansen trots att spelare som Delfouneso, Albrighton med flera varit lysande både under försäsong och ordinarie säsong de få gånger då de fått hoppa in
Pinsamt av mig att glömma Seb Larsson som under stundom var riktigt vass innan han under våren bänkades pga kontraktsförhandlingar.
Jag väljer att skylla det på att han spelar i Birmingham och således inte är värd att nämna…
Chelsea tar dubbeln efter att ha slagit Portsmouth med 1-0 i finalen av FA-Cupen. Återigen fullt rättvist. Helt ok första säsong av Ancelotti…
[...] ligan och FA-cupen, för er som vill ha en komplett summering av förra säsongen så har ni det här. Till årets säsong har Roberto Mancini uppbackad av Sheikh Mansour bin Zayed Al Nahyan fortsatt [...]