Den som gapar efter mycket…
Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket heter det ju, girigheten straffar sig själv. Är det vad som håller på att hända med Linköpings Hockey Club?
LHC har gjort en imponerande resa genom seriesystemet i svensk hockey. Från att vara ett medelmåttigt division 2 lag med akuta ekonomiska problem för mindre än 20 år sedan är man nu en av Sveriges största föreningar. På vägen dit har man lyckats väcka hockeyintresset i en erkänt svårflörtad idrottsstad. Detta beror till stor del på de “nya” supportrar man fick i och med byggandet av evenemangsarenan Cloetta Center som stod färdig till säsongen 2004/2005. Personer som aldrig tidigare brytt sig om ishockey började nu gå på matcherna och plötsligt var det “inne” med ishockey i Linköping. Det är däri som jag tycker LHCs största bedrift ligger.
Efter att i ett par år i början av 2000-talet ha hoppat mellan Allsvenskan och Elitserien lyckades man mycket tack vare den nya hallen 2005 äntligen etablera sig på allvar och ta sig till slutspel. Efter detta har man varit bofasta i slutspelet utan att för den skull lyckats nå ända fram, 2 SM-finaler är det närmaste man har kommit.
På vägen till dessa framgångar har man dock tagit lite genvägar och hoppat över en del detaljer, den viktigaste av dessa torde vara att bygga upp ett starkt eget kapital. I sin iver att snabbt bli ett topplag har LHC investerat alla pengar direkt in i spelartruppen och även skrivit på ett väldigt dyrt hyresavtal med kommunen för den fina nya arenan. Ett jättekontrakt som sträcker sig över 15 år och gör att LHC varje år måste betala 22 miljoner kronor! för att få spela i kommunens arena. Lägg denna kostnad till de utgifter som det innebär att ha en trupp som kan slåss om guldet och vem som helst förstår att den ekvationen inte går ihop. Malmö Redhawks som gjorde en liknande resa under 90-talet hade sin eldsjäl och finansiär Percy Nilsson bakom sig som hela tiden pumpade in pengar i det ekonomiskt läckande skeppet. Två guld fick malmöpubliken uppleva innan verkligheten hann ifatt och laget till slut ramlade ur Elitserien. LHC har i Hugo Stenbäck en potentiell välgörare, men frågan är hur starkt hans intresse verkligen är? Som det är nu har LHC tvingats att hyra ut sina bästa spelare (Tony Mårtensson och Mattias Weinhandl) till Ryssland och KHL för att få det att gå runt. En direkt effekt av detta är att gulden uteblivit. Man har helt enkelt sålt sina guldchanser och hade jag varit LHC-fan hade jag varit fly förbannad! För att använda en liknelse jag använt förut så har man “pantsatt kronjuvelerna för att ha råd med slottet”. Vad är vitsen med en stor ny lyxvilla om det är banken som äger den och den är inredd med möbler från myrorna? När Malmö på 90-talet vände upp och ner på hockeysverige så fanns heller inte KHL och det var en helt annan lönenivå som gällde. Det var lättare att locka till sig spelare som inte var fostrade i området. Här i ligger ytterligare ett av LHCs stora problem. Man saknar nästan helt egna produkter och tvingas därför hela tiden hyra in dyra spelare som bara ser LHC som ett steg på vägen i karriären. Magnus Johansson fick man till slut hem trots att han vad jag erfar var på kollisionskurs med ledningen i LHC och därför stannade borta så länge han bara kunde. I slutändan var det hans frus medicinska problem som “tvingade” hem honom till staden. Klubbens andra egna produkt, Jonas Junland valde under uppmärksammade former i dagarna att nobba LHC och i stället skriva på för Färjestad. Detta beslut verkar ha tagit ledningen helt på sängen då de i panik valde att publicera ett snyft-brev på sin hemsida där de förklarar sin del i affären och vilken svikare Junland är. Ett otroligt pinsamt och oproffsigt beteende som lett till att LHC nu är utskrattade av hela hockeysverige. Att fansen är besvikna har jag full förståelse för, styrelsen måste dock vara proffsigare. Kanske beror en del av denna reaktion på att man bara ett par dagar tidigare stolt deklarerade i den lokala tidningen Corren att man nu minsann tänkte satsa på egna produkter. Styrelsen ja, där har ni den enskilt största orsaken till varför jag tror att LHC inom 5 år riskerar att få spela derbymatcher mot Vita Hästen i stället för att slåss om SM-guld. Mike Helber, Anders Mäki och Johan Hemlin vill så desperat försöka passa in i den allt för stora kostym man placerat klubben i. Den kortsiktighet man hela tiden visar upp kan på sikt bli det som fäller klubben. Räddningen kan precis som tidigare finnas i ryska pengar och den planerade europaliga som håller på att arbetas fram. Blir den verklighet förändras förutsättningarna drastiskt. Men något SM-guld lär det i så fall aldrig bli för LHC och dess supportrar.
Inför kommande säsong ser det än så länge ut som om att nye tränaren Hans Särkijärvi får en klart mer lågbudgetdoftande trupp att jobba med än vad hans föregångare har haft. Offensivt är det bara målmaskinen Hlavac som sticker ut, och hans lön betalas av Stenbäck. Det är dock tidigt på “silly-season” och ännu kan mycket hända, men jag tror linköpingspubliken får rikta in sig på en mindre profilstark trupp denna säsong, att de ska slåss om guldet ser jag som högst osannolikt. Frågan är hur publiken kommer att reagera på detta? Kommer den relativt nyfrälsta linköpingspubliken att fortsätta flockas till Cloetta Center för att se LHC kämpa i mitten av tabellen nu när nyhetens behag är borta, eller blir det en återgång närmare de publiksiffror som man hade innan den nya hallen byggdes? Om man plötsligt får ett publiksnitt runt 5500-6000 personer per match, hur ska man då kunna ha råd med en slagkraftig trupp? Sedan så står klubben inför en jobbig generationsväxling det kommande året. Fredrik Emvall tvingas lägga av, Jocke Eriksson flyttar hem till Södertälje. Fredrik Norrena, Andreas Pihl och Nicklas Hävelid gör sina sista säsonger i år, kanske gör även Magnus Johansson och Musse Håkansson det trots ett år kvar på kontraktet. Jag tror heller inte att LHC ska hoppas på att Mårtensson, Weinhandl eller Niklas Persson väljer Linköping när de vänder hemåt. Blir detta scenario en realitet så får man börja om från noll utan en hemvävd stomme att luta sig mot, den här gången också utan pengar att värva spelare för. Då ser det riktigt mörkt ut för LHC! Det är lätt att dra paralleller mellan LHC och det Malmö Redhawks som numera spelar i Allsvenskan. Om inte LHC tar tag i sin ekonomi och börjar tänka långsiktigt så riskerar man att gå samma öde till mötes.
du kan ditt LHC, och det ser onekligen rätt keff ut….som jag och några andra mindre dahatis brukar säga: I WOULDN´T GIVE A BUCKET OF PISS FOR YOUR FUTURE…i det här fallet LHC
LHC fortsätter sin satsning på egna unga spelare. I dag har man signat 5 nya spelare till sitt j18-lag två av den kommer från Örebro, de andra 3 från stockholmstrakten. Hemvävt var ledordet… Det måste kännas rent fördjävligt för alla de unga spelare som spelar från barnsben i de olika av LHCs “björnligelag” bara för att bli ersatta av andra spelare när det är dags för j-hockey. Fenomenet finns i alla större lag men i LHCs J-lag saknas nästan helt spelare från orten.