Pride of the Midlands!
Med tre omgångar kvar i Premier League var det dags för årets match i Birmingham. The Second City derby som det kallas i England spelades för 118e gången och Aston Villa hade chansen att bli historiska genom att vinna sin 6e raka match mot lokalrivalerna Birmingham City. Över huvud taget har Aston Villa varit det mer framgångsrika laget och leder i nästan alla kategorier.
Birmingham-derbyt är inte lika haussat som t.ex Merseyside- eller Manchester-derbyt, men rivaliteten mellan lagen och fansen är precis lika stor. I årets upplagor fanns även en hel del stolthet på spel då flera av spelarna tidigare representerat motståndarlagen. I Birmingham återfanns de forna Villaspelarna Craig Gardner, Liam Ridgewell, och den för dagen bänkade Kevin Phillips. För Aston Villa startade tack och lov Birminghambekantingen Emile Heskey på bänken. Lagens tränare Martin O´Neill och Alex McLeish har även de mötts otaliga gånger då de var tränare för Celtic respektive Glasgow Rangers i Skottland. Precis som mellan lagen så är det fördel O´Neill här när man tittar på statistiken. Den skotska rivaliteten fortsätter även på planen då båda tränarna hämtat spelare därifrån, Cuellar, Petrov till Villa, Ferguson och McFadden till City.
Med så här mycket känslor inblandade krävdes det inget geni för att gissa hur matchbilden skulle se ut, inget skönspel utan kamp kamp och åter kamp. Det krävdes heller inget geni för att gissa hur Martin O´Neill skulle formera laget. 4-4-2 med exakt samma spelare som startat 99% av årets matcher för Villa. McLeish valde en 4-5-1 uppställning för att försöka vinna mittfältsmatchen och på så sätt även matchen. Sebastian Larsson som varit petad i en månad gjorde comeback från start i Birmingham och stal rubrikerna efter matchen i de svenska tidningarna för att han sköt en frispark i muren… Seb har under sin tid i England lärt sig en av de viktigaste delarna av engelsk fotboll, nämligen att konstant skrika “fuck off” till domaren, i dagens match hade han gjort självaste Wayne Rooney stolt.
Matchen ja. Precis som väntat startade den i ett ruggigt tempo, båda lagen radade upp målchanser utan att ha den där rätta skärpan i avsluten. Inget av lagen gillar eller klarar av att föra spelet så det blev hafsigt med många snabba omställningar. Aston Villa skapade de klaraste chanserna i första halvlek och Birminghams målvakt Joe Hart som ryktas vara på väg till Arsenal och även bli Englands förstaval i VM var halvlekens klart bästa spelare. Carlos Cuellar, Spaniens svar på Petter Hansson var halvlekens sämsta. Till hans försvar så spelade han som vanligt på högerbacken och inte på hans egentliga position som mittback.
Andra halvlek startar som den första i ett högt tempo, men till skillnad från i den första så är det nu Birmingham som skapar de hetaste chanserna. En stor anledning till detta är att den omskolade balansspelaren och betong-röv extraordinaire, Stilian Petrov sin vana troget totalt klappade igenom de sista 40 minuterna och var helt osynlig. Detta scenario har utspelat sig de senaste 10-20 matcherna utan att O´Neill för den skull vilat eller bytt ut sin favoritspelare från Celtic-tiden. Byta ut spelare är över huvud taget ingenting som O´Neill gör särskilt ofta, i dagens match gjorde han ett byte. När laget i slutet av matchen jagar mål väljer O´Neill att byta ut Carew och sätta in favoritspelare nr2 Emile Heskey. Detta val är för de flesta människor helt obegripligt, men som Villa-fan är jag vid det här laget luttrad. Om O´Neill över huvud taget väljer att göra några byten under matcherna så är det detta byte eller möjligtvis Petrov mot Sidwell i slutminuterna som är alternativen. Heskey som på sina snart 50 matcher i Villatröjan dunkat in imponerande 5! mål nämns fortfarande i VM-diskussionen för England, vad Capello ser i honom fattar jag inte. Om Joe Hart var första halvleks bäste spelare så är Aston Villas målvakt Brad Friedel andra halvleks store spelare. Friedel håller tack vare flera kvalificerade räddningar Villa kvar i matchen och efter dryga 80 spelade minuter ser matchen ut att som väntat sluta 0-0. Då rinner plötsligt Gabriel Agbonlahor igenom efter en snabb omställning, fälls och domaren pekar på straffpunkten. På den tredje reprisen ser man att Birminghams Roger Johnson faktiskt nuddar bollen innan han klipper benen på Agbonlahor. Om reglerna säger att man får tackla omkull någon bakifrån bara man nuddar bollen så borde kanske domaren ha friat, men från den vinkel domaren ser händelsen är detta omöjligt att uppfatta då bollen inte ändrar riktning alls. Backjätten James Collins vågar inte titta, men James Milner är säkerheten själv och slår straffen hårt mitt i målet, Villa Park exploderar. De sista 10 minuterna blir en enda lång pina innan domaren äntligen sätter pipan till munnen och blåser för full tid.
Aston Villa befäster med denna seger sin plats som “The Pride of the Midlands”, som om den någonsin vore hotad… Fabio Capello som verkar ha säsongskort till Villas matcher fick kanske inga klara besked från de VM-aktuella spelarna i Villa, Milner, Young, Downing, Warnock och Heskey. Snarare var det Joe Hart i Birminghams mål som stärkte sina aktier i denna chansrika tillställning. Ingen höjdarmatch om man ser till spelkvaliteten, men underhållande och en riktig fest för de som gillar den gamla brittiska stilen av fotboll. Och som alltid är det resultatet som är det viktiga, Aston Villa är fortfarande mot alla odds med i kampen om den sista Champions Leagueplatsen! Up The Mighty Villa!!!
Avslutningsvis vill jag bara nämna; Roma-Sampdoria 1-2, sug på den Birro!