Att veta när man borde lägga av… är inte lätt.

Saturday, March 13, 2010
By Jonas Torén

OS i Vancouver bjöd förutom en fest i arrangörsmissar och vintersport även på flera talande exempel på hur svårt det är att veta när man som idrottare passerat bäst före datum. Den evigt skadade och matchotränade Peter “Foppa” Forsberg belönades trots att han bara spelat enstaka matcher de senaste fyra åren med en plats i hockeylaget. Det var en chansning som inte gick hem, men också en no-win situation för förbundskapten Bengt- Åke Gustafsson. Foppa var inte ens i närheten av sin forna storhet och tillförde ingenting till det underpresterande laget. Hade Bengt-Åke å andra sidan inte tagit ut Foppa till OS hade kritiken efter misslyckandet blivit om möjligt ännu hårdare då Foppa av många säkert hade setts som den saknade länken och ledare som detta lag behövt. Peter Forsberg borde känna sig själv och sin kropp så pass bra att han visste att han inte hade i OS att göra. Några som kan ha blivit indirekt drabbade av foppas vancouverresa är MODO. Jag kan bara spekulera i hur mycket energi som satsningen mot OS tagit och om hur många matcher Peter avstod med MODO för att inte riskera sin kropp inför OS. Som det blev nu missade MODO slutspel och Foppa stjälpte sitt lag mer än han hjälpte dem. Onödiga utvisningar och frustration som smittade av sig på laget blev med all säkerhet den sista gåvan som Ö-viks store son gav sina fans på planen. En fantastiskt karriär som tack vare Peters imponerande envishet tyvärr fick ett ovärdigt slut?

Inom den alpina världen håller världscupen så smått på att avslutas.  Det största diskussionsämnet är som alltid i SVT, Anja Pärson. Kommer hon att fortsätta en säsong till? Efter sin spektakulära krasch i OS och den på grund av efterföljande skador bleka insatsen så spekuleras det i huruvida Anja ska fortsätta även nästa säsong, och om hon i så fall borde begränsa sin satsning till enbart fartgrenarna störtlopp och super-g. Jag har redan tidigare skrivit vad jag tycker om Anjas breddsatsning och tycker fortfarande att om hon bestämmer sig för att fortsätta borde hon fokusera på det hon just nu gör bra, fartgrenarna. Jag tror dock att Anja lutar mot att helt lägga skidorna på hyllan. Det är fyra år till nästa OS, och hennes chanser att vinna den totala världscupen nästa år är mikroskopiska, om ens det. Jag tror inte ett möjligt VM-guld är tillräcklig morot för att Anja ska satsa ett år till. Precis som med Foppa så har skador gjort de sista åren av Anjas karriär mindre framgångsrika än vad de kunnat bli. Hade hon valt att satsa på färre grenar tror jag hon hade blivit både framgångsrikare och mindre skadadedrabbad de sista åren. Men det var i slalom hon slog igenom och det är inte lätt att veta när man borde lägga av.

En annan os-svensk som nog borde ha lagt skidorna på hyllan för ett par år sedan är Patrik Järbyn. Den snart 41-åriga veteranen hade kunnat få ett perfekt avslut på sin karriär om han hade valt att sluta efter sitt bragdartade störtloppsbrons vid VM i Åre 2007. Nu fick det honom i stället att satsa vidare mot OS i Vancouver och för er som inte minns hur det slutade är ni inte ensamma, Patrik Järbyn minns heller ingenting från sin fruktansvärda krasch i super-g. Jag tror att även vi som minns kraschen hade kunnat klara oss utan det minnet från Järbyns sista os-start.

Nu är det lätt att sitta vid sidan om och se när det nog vore bättre för idrottarna att ha lagt av än att fortsätta kämpa för den där sista segern. Det är svårt att föreställa sig in i hur mycket tid och kraft dessa atleter lagt genom åren för att nå dit de gjort. Att då bara en dag säga att nu räcker det jag är inte tillräckligt bra eller frisk längre kan inte vara lätt. Många är de sportstjärnor genom åren som antingen tävlat en eller ett par säsonger för länge, eller som efter avslutad karriär valt att efter ett par år göra comeback. Ingemar Stenmark, Björn Borg, Michael Jordan, Maradonna, Muhammad Ali, listan kan göras precis hur lång som helst, men gemensamt för nästan alla är att de aldrig ens kommit nära den standard de hade när de var som bäst. Det kräver sin man (eller kvinna) för att lämna rampljuset och dra sig tillbaka när man fortfarande håller hög nivå. Svensk damfotboll har det senaste året tappat två av sina största genom tiderna Hanna Ljungberg och Victoria Svensson. Både två hade säkerligen kunnat harva vidare i damallsvenskan flera år till men valde nu att sluta innan de blev underpresterande föredettingar.  En som valt den motsatta vägen är den snart 50-årige NHL-legenden Chris Chelios som nyligen gjorde debut i sitt nya lag Atlanta Thrashers. Hur det gick? Chelios gjorde självmål och hans Atlanta förlorade med 1-2. I helgen gör för övrigt värdens genom tiderna bäste? bilförare Michael Schumacher comeback i Formel 1. Om någon ska lyckas med en comeback så är det väl han, men jag undrar om han ändå inte borde nöjt sig med  sitt fotbollslag och med att gästspela som “The Stig” i Top Gear.

Tags: , ,

Comments are closed.

@kommentatorerna på Twitter

Sök

Öllistan

1. Christian Berglund (1)