Generationsskifte tack! På alla plan…

Då jag inte kan hålla mig borta från fotboll ens när jag skriver om hockey så har jag sett en liten likhet mellan JVM laget och U-21 laget i fotboll. JVM laget spelar en snabbare, rakare mer direkt hockey än det ganska tröga omständiga A-landslaget som fortfarande har det gamla styrspelet i ryggmärgen. Till viss del beror det ju på att JVM spelas på liten rink i kanada, men även i elitserien ser man på de unga spelarna att de spelar en annan sorts hockey än 70 och 80-talisterna. Samma sak såg man i sommarens U-21 EM i fotboll. Det “nya” landslaget spelade den fotboll som det “stora” landslaget inte anses kunna spela. Press, bollinnehav, fart, teknik och en offensiv spelidé med spelare som vågar chansa på svåra saker för att passera sin gubbe. Kanske är det en slump att det ser ut som det gör och att jag bara ser det jag vill se för att det passar min övertygelse. Men jag tror att våra landslag, både i fotboll och i ishockey hade kunnat få ut mycket mer de senaste åren om vi vågat använda denna nya generation spelare. Bengt-Åke tog senast till Channel One cup ut en trupp som var minst sagt åldersstigen, samma sak händer nästan till varje turnering och har så skett i åratal. Då resultaten de senaste säsongerna varit usla så förstår jag att man inte vill skicka en allt för orutinerad trupp, då skulle kritiken bli hård vid dålig resultat. Å andra sidan så har de spelare som allt som oftast skickas heller inte visat resultat och många av dem tackar nej till landslaget. Så varför inte på allvar satsa på de yngre spelarna till vissa av dessa turneringar? Uppenbarligen spelar de ingen roll för den trupp som tas ut till VM, och absolut inte för OS. Jag menar inte att vi ska skicka ett helt juniorlag till tjeckien, men ett mixat lag med både unga och rutinerade. Samma sak gäller för a- landslaget i fotboll, vad är vitsen med att år efter år skicka Anders Svensson, Daniel Andersson, Nicklas Alexandersson som man vet exakt vad man får från till Syamerika och Asien. Eller Daniel Nannskog och spelare av hans kaliber då man vet att de aldrig kommer bli del av det ordinarie landslaget. Skicka den unga hungriga generationen som kan få ut någonting, lära sig och  ta nästa steg.

Precis som med spelarna så är det med tränarna dags för ett generationsskifte. Både i den allsvenska fotbollen och i elitserien i ishockey så är det till stor del samma tränare och ledare med samma idéer som det var för 10-20 år sedan som går runt i klubbarna. Och i båda fallen har det lett till en stadigt sjunkande kvalitet och status för båda serierna och för respektive landslag. Det vore naivt att bortse från att de ekonomiska aspekterna, spelarflykt och skatteregler spelar en stor roll i de inhemska seriernas förfall. Men vi har under en lång period inte heller fått fram spelare av samma kaliber som under tidigare år. Visst det finns undantag, Zlatan, Zetterberg med flera men vi saknar bredd. Förhoppningsvis kan denna nya generation med lite andra influenser och en modigare, kaxigare attityd slå sig in i landslagen på allvar i och med bytet av förbundskapten i fotbollen, och det som jag hoppas snart kommande bytet även i ishockeyn. Med lite tur kanske vi även kan få in lite nya influenser på ledarsidan i elitserien. I allsvenskan har det så smått börjat genomföras även om mycket fortfarande är som det varit i snart 30 år. Jag tror och hoppas att den generation som nu håller på att etablera sig i u och a-landslagen kommer att kunna bryta den tråkiga trend vi sett de senaste åren. Framtiden ser inte helt mörk ut! Vad sägs om den ohämmade optimismen inför det nya året?

Tags: allsvenskan, Elitserien, Fotboll, Ishockey, Lagerbäck, Landslaget, svenskar, Zlatan

This entry was posted on Wednesday, December 30th, 2009 at 15:27 and is filed under Elitserien, Fotboll, Ishockey, Landslaget, Okategoriserat, allsvenskan. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed.