Bragdguldet, ett årligt skämt
Jag har redan tidigare varit inne på hur illa jag tycker om alla dessa listor och utmärkelser som delas ut till idrottare som håller på med helt olika saker. Jag har aldrig riktigt kunnat förstå hur man i fotboll kan bedöma en back mot en anfallare. Att ens försöka ranka t.ex ett EM-guld i simhopp mot en 1a plats i sprintvärldscupen i längd är för mig helt omöjligt och totalt ointressant.
I dag meddelades att skidskytten Helena Jonsson är 2009 års vinnare av Bragdguldet. Stort grattis till henne, hon är säkert en mycket värdigare segrare än Zlatan, Sarah Sjöström eller Robin Söderling. Jag kan som sagt inte avgöra. Om jag måste välja så är så klart Zlatans prestationer i en helt annan dimension än alla andra svenska idrottares, men vad vet jag…
Om man tittar bakåt på de senaste årens vinnare så ser man tydligt att lag, och lagidrottare inte har något att hämta. Kanske tydligast illustrerat av 2006 års pris som gick till Anja Pärson, trots att ishockeylandslaget vann både VM och OS. Över huvud taget så ser man en tydlig SVT trend över vinnarna. Om man tävlar i en sport som inte till stora delar sänds i någon av SVTs kanaler så vinner man inte Bragdguldet. Än värre är det med folkets pris: Jerringpriset, där gäller det att bli “folkkär” och det blir du bara på SVT. Nu vann ju faktiskt Zlatan Jerringpriset 2007, så mitt resonemang stämmer inte till 100%, men närapå. Båda de här priserna och alla sportgalor känns omoderna och helt meningslösa. Nog för att det finns ev viss humor i att se Anja Pärson i galaklänning eller Tomas Brolin i frack men för mig får man gärna lägga ner allt på en gång.
För övrigt, hur definierar juryn en bragd?
När jag spelade pojklagsfotboll hade vi årliga prisutdelningar. Alla fick pris, oavsett prestationer. Träningsflit och bästa kamrat var några av tröstpriserna. Det är dit mina tankar går vid dessa prisutdelningar.
För Helena Jonsson är det nog väldigt stort att få priset, för Zlatan är det ingenting.
Sen är det ju det här med bragd? Man bedömer alltså inte prestationen utan bragden. Detta innebär då att man rimligtvis aldrig kan få priset om man redan är eablerad i världstoppen. Vari ligger bragden att vinna ett VM-guld om man var solklar favorit till det på förhand? Prestationen är dock den samma.
DN vill nog desperat att deras allt mer omoderna Bragdguld ska fortsätta att vara prestigefullt och viktikt. Ett sätt kanske kan, som du skriver vara att ge det till idrottare i små sporter som fortfarande ser Bragdguldet som en stor ära. För Zlatan eller t.ex Niklas Lidström hade det bara inneburit en onödig resa hem till svedala och ett oändligt antal krystade intervjuer.
Skidskytte….pust…give me a break. Ge det till Foppa…killen ger aldrig upp. Det är en bragd…för övrigt anser jag att Ibra bör färäras alla priser i alla kategorier oavsett nisch. Förklaringen känns onödig.
Och årets bästa kvinnliga målvakt är……………..Zlatan! stort grattis! Riktigt så överlägsen tycker jag inte han är. Men i år borde han fått de stora priserna.